Svensk kriminalvård är i kris, fängelserna är överfulla och rymningar har blivit vardagsmat. I debatten hänvisas ofta till en allt större och allt grövre våldsinriktad brottslighet har lett till att fler och fler personer spärras in. Kriminalstatistiken ger en delvis annan bild. De senaste fem åren har antalet personer som dömts till fängelse för brott mot person (d v s våldsrelaterade brott) sjunkit. Den ökande platsbristen på fängelserna beror framför allt på ökningen av personer som döms för narkotikarelaterade brott. Mer än hälften av beläggningsökningen sedan 1998 har med dessa brott att göra. Över hälften av alla som sitter inspärrade i svenska fängelser är missbrukare. För 30 år sedan dömdes årligen drygt 600 personer för narkotikarelaterade brott till fängelse; i dag är antalet tre gånger större.

Hanns von Hofer, professor i kriminologi, skriver på SvD Brännpunkt att "Trenden kommer att fortsätta med ökade satsningar på polis och tull trots att forskningen om narkotikamissbrukets utveckling visar att sådana satsningar inte påverkar själva missbruket på ett märkbart sätt."

"Kriminalvårdens kris är en direkt följd av den straffinriktade narkotikapolitik som under lång tid förts av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar samt av hela samhällets upptagenhet kring frågan om våldet i samhället."

Årskostnaden för en fängelseplats är 600 000 kronor.

Ett betydligt effektivare och humanare sätt att hantera problemet med tunga missbrukare som stjäl för att finansiera sitt missbruk är att under kontrollerade former låta läkare skriva ut de substanser de är beroende av. Då behöver de inte stjäla för att ha råd med knark, och kriminalvården kan fokusera på att hålla våldsbrottslingar bakom lås och bom istället för att bestraffa dem som fallit offer för ett missbruk.

SvD