De "öppna drogmarknaderna" i Stockholm har kartlaggts. I rapporten "Öppna drogmarknader i Stockholm" från Preventionscentrum Stockholm så utpekas fyra platser som öppna drogmarknader; Sergels torg, Gullmarsplan, Rinkeby centrum och Tensta centrum. Förutom dessa platser finns ett antal platser runt om i Stockholm som kan betraktas som halvöppna eller sporadiska drogmarknader.

I rapporten så defineras "öppen drogmarknad" som "en plats där droghandel förekommer regelbundet och som är lätt tillhgänglig för alla".

I övrigt så innehåller rapporten en bra sammanfattning av sveriges dystra narkotikaläge;

- Tillgången på droger i Stockholm är stor.
- Antalet säljare som säljer droger för att finansiera det egna missbruket har ökat.
- Priserna på drogerna har gått ner kraftigt.
- Antalet tunga missbrukare har ökat under hela 1990-talet.
- En växande del av de tunga missbrukarna är behäftade även med annan problematik; hemlöshet, kriminalitet och psykiska störningar.
- Inom socialtjänsten är inte vuxna missbrukare någon prioriterad grupp.
- Missbrukarvården har rustats ner sedan 1990-talet. Antalet behandlingshemsplatser har minskat. LVM-placeringar och andra placeringar på institutioner har minskat. Vårdtiderna har blivit kortare.
- Det finns brister i hela vårdskedjan - från bristen på avgiftningsplatser till att eftervård ofta
saknas helt.
- Missbrukare svarar för en stor del av kriminaliteten och många missbrukare kommer i kontakt
med kriminalvården.

Läget sammanfattas bra med meningen "det är svårt att undgå att se att det finns ett avstånd mellan programförklaringarna och verkligheten i det svenska samhället". Avgrund vore visserligen ett bättre ordval än avstånd, men de senaste dagarnas rapporter har verkligen tydliggjort vilka enorma problem sverige har.

Med risk för att jag upprepar mig; Vi löser inte dessa problem med de metoder som har tillämpats de senaste 20 åren, resultatet av dessa år ser vi idag, då vi är längre bort från målet om det narkotikafria samhället än någonsin. Vården och preventionen har havererat totalt, och polisen inriktar sig främst på att trackasera och gripa missbrukarna, vilket enbart marginaliserar dessa ytterligare och har mycket liten inverkan på narkotikakonsumtionen. För att genomföra den svenska modellen med någorlunda hyffsade resultat krävs en enorm resursförstärkning, pengar som inte existerar. Och efter åratal av hatkampanjer mot "pundarjävlarna" så får politikerna det mycket svårt att motivera att resurser ska läggas på dessa framför exempelvis åldringsvården eller skolan.
Face the facts; vi kommer inte att uppnå målet om det narkotikafria samhället inom en överskådlig framtid; narkotikapolitiken måste därför inriktas på att minimera skadorna. För detta krävs det att missbruk betraktas som ett medicinskt och socialt problem istället för ett polisiärt och juridiskt problem. Det krävs att staten tar över kontrollen av drogmarknaden från den organiserade brottsligheten och inför en reglerad, kontrollerad och beskattad marknad.

Läs denna rapport samt Mobilisering mot narkotikas årsrapport för en bra överblick av det narkotikapolitiska läget i sverige. Det är dyster läsning och insikterna om att en förändring av hela inställningen till narkotikaproblemet lyser med sin frånvaro.

Rapporten Öppna drogmarknader
Pressmeddelande